God Jul och Gott Nytt År!

Merry Christmas and A Happy New Year!
May it be a crispy and fresh one.

Glad fjärde advent - nu knackar julen på

Folk säger att dom vill bo i mitt pepparkakshus. Det kan jag förstå. Det är ju ett sagohus. Där kan allt hända, men det slutar alltid lyckligt.

Jag brukar säga att alla har ett personligt varumärke. Nu funderar jag på om det stämmer. Vad händer om man befinner sig långt ner i Maslows behovspyramid, där det inte finns några sagohus?

På Maslows första nivå handlar det om att överleva - att få äta, sova och se till att andra fysiska behov blir tillfredsställda. Nästa nivå handlar om trygghet. Att få bo i ett idylliskt sagohus om man befinner sig på någon av dom nivåerna är förstås en utopi. Däremot kan bilden av ett sagohus säkert skapa drömmar som i sin tur skapar drivkraft.

Rent krasst tror jag att det personliga varumärket spelar roll på alla nivåer, när det gäller hur väl vi bemöts av andra. Däremot finns det inte utrymme att fundera på såna saker om man saknar mat, bostad och trygghet. Då handlar det om ren överlevnad. Det är då dom starka behöver hjälpa dom svaga. Alla borde få chans att klättra i Maslows pyramid och kanske - så småningom - få bo i ett sagohus.

Maslows behovspyramid

Att vara en diva

Idag har jag premiärsjungit i Operans stämningsfulla smockfulla julkonserter. Tjohooo! Härligt att få sjunga ut ordentligt som tomtenisse. Finfina solister, fantastisk scenografi och en utsikt över balkongerna som inte går av för hackor.

Undrar hur livet skulle vara som operadiva. Vilken kick det skulle vara att stå på scenen och fånga en hel operapublik med sin röst...! Och vilken kick att få ta emot applåder och ovationer...!

Men hur gör man för att släppa divarollen och bli en vanlig ödmjuk vardagsmänniska mellan konserterna? Går det? Man kanske är nån slags diva hela tiden, hela livet. Nä, isåfall får det vara... Men kul var det! Och jammandet vid julfesten efteråt gav ännu mer näring åt sångtörsten.

Vår fantastiska hjärna

Höger hjärnhalva              Vänster hjärnhalva

Hjärnan är fantastisk. I höger hjärnhalva finns många härliga egenskaper som vi mår bra av att aktivera. Glädje, kreativitet, lugn, närvaro... I vänster hjärnhalva finns också några godingar: logik, analysförmåga, språklig förmåga, tidsuppfattning... I vänster hjärnhalva finns dessutom rädsla, stress och oro.

När vi lär oss att aktivera höger hjärnhalva blir vi mer kreativa,  lugna och närmare ett "flowläge". Det ger oss mer balans än om vi stressar runt med logiken i vänster hjärnhalva hela tiden. Vi behöver både och.

Alla har säkert olika sätt att sätta fart på höger hjärnhalva. För mig funkar det att vara i naturen, sjunga, måla, fotografera, sy, baka bröd, umgås... I stressade lägen kan det vara precis dom grejerna jag prioriterar bort, eftersom dom känns onödiga. Jag borde veta bättre. När jag stoppar in kreativa aktiviteter i ett stressat läge, blir mina logiska resultat alltid mycket bättre.

Småstaden Stockholm

Jag gillar när Stockholm blir som en småstad. Som idag. Frukostmöte två kvarter hemifrån. Jag kunde nästan gå dit i pyjamas.

Generösa deltagare

Varje gång jag håller seminarium om personliga varumärken, blir jag positivt överraskad av hur generöst deltagarna väljer att bjuda på sig själva. Det brukar inte dröja länge innan diskussionerna blir helt annorlunda än i normala jobbsammanhang. Så snart den första deltagaren har börjat att berätta om personliga saker, så hänger övriga med. Deltagarna får inblick i varandras tankar och personlighet på ett helt nytt sätt. Det ger förstås nya förutsättningar för samarbete - mer respekt, mer öppenhet, mer förtroende, mer kreativa lösningar...

Joharifönstret beskriver hur viktigt det är att vi delar med oss av information om oss själva, för att kunna kommunicera smidigt med andra. Ju mer gemensam information vi har (storleken på det Öppna fältet i modellen) desto lättare blir kommunikationen.

Det krävs förtroende mellan människor för att det öppna fältet ska vidgas. Uppfattas du inte som en trovärdig, pålitlig och omtänksam figur, kan du utgå ifrån att du kommer att få mycket begränsad information om människorna omkring dig. Bygg förtroende. Be good.

Kreativitet

Den här videon med Ji Lee behöver du se om du gillar kreativa idéer. Ibland är det enklaste det bästa.

Rivstart

Advent rivstartar. Igår och idag blev det traditionsenlig sång i min hemstad. Där kan det kanske skeva lite i tonerna ibland, men det är mycket hjärta i sången och kaffet är gott. Vad hade det blivit av oss, om vi inte hade fått en sån musikalisk start när vi var barn...? Heja Fagersta.

Sen en kväll med adventskonsert i Blå Hallen. Fullsatt, mindre personligt och kanske inte lika mycket hjärta, men proffsigt och maffigt. Brassorkester, flera körer, solister, dansare, ljusspel... För några år sen gick jag själv i dom där trapporna och sjöng i adventskonserterna. Lyssna är bra, men sjunga är bättre.

Från Fagersta till Blå Hallen. Den resan kan ta ett par timmar. Den kan också ta 30 år.

Goda nätter

Så långt tillbaka jag känner till, har vi gjort mycket med händerna i min släkt. Vissa tider har det berott på en tunn plånbok. Andra tider har det mer handlat om kreativitet och att skapa genuina saker. Vi har vävt mattor och lakanstyg, byggt hus, bakat limpor och tårtor, sytt klänningar, målat tavlor, odlat potatis och astrar, stickat tröjor, mekat med bilar och gjort leverpastej.

Av naturliga skäl har jag ärvt en del handgjorda saker. Jag tog fram några kassar ur garderoben igår. Dom kommer från mormors fina syster. Där finns hemvävda kökshanddukar och lakan med virkade spetsar. Där finns också stickade sockor, lovikkavantar och broderade dukar. En rikedom egentligen. Flera lakan och handdukar har broderade monogram. Dåtidens personliga signaturer. Undrar vilka tankar som hann tänkas under tiden dom broderades...Knappast att nån i framtiden skulle dra paralleller mellan monogram och personliga varumärken. Men så blev det.

Gamla överlakan med fina spetsar används ju nästan inte längre. Dom korvar ihop sig när man sover. Alltså tänkte jag att det borde gå att förnya dom. Jag sydde ihop spetsprydda överlakan med underlakan och vips blev det fräscha fina påslakan. Tunga, manglade, krispiga, traditionsberikade påslakan. Det kan bara bli goda nätter med såna lakan.

Färgglad vitaminboost

Jag dricker helst vanligt vatten. Ändå behövs det lite extra vitaminer och energi ibland. Brämhults har länge varit min favoritjuice. Den funkar minst lika bra som glädjeboost som en dyr drink skulle göra.

Plötsligt dyker det upp en ny färskpressad juice på min kortkorta topplista. Loviseberg. Oooo vilken juice. 

Trigga kreativiteten

Igår lärde jag mig av en person med ett ovanligt yrke att det kan vara nästan hälsofarligt för en starkt kreativ person att hamna i för trånga situationer och miljöer. En normalt kreativ person blir kanske bara allmänt uttråkad. En starkt kreativ person riskerar att bli deprimerad och handlingsförlamad. Läskigt. Det gav mig en liten aha-upplevelse och förklarar så mycket kring människors effektivitet och ineffektivitet.

Om du själv hör till den starkt kreativa sorten - har du då koll på dina triggers? Förstår du varför du ibland tappar energi och inte får något gjort och andra gånger med glädje har många bollar i luften samtidigt? Vet du vad som behövs för att du ska hålla farten uppe?

Vi har alla olika motivationsfaktorer - triggers. När vi vet vilka dom är, kan vi lättare söka oss till dom och snabbt få ny energi. För mig handlar det mycket om människor,  miljöer, vyer.... Är det för grått så blir jag grå. Är det färgstarkt så smittar det av sig på mig och min energinivå och förhoppningsvis till andra i min närhet. 

Varför vara grå om man kan välja nåt annat?

Namedropping från en annan synvinkel

Om någon annan skulle berätta för mig att du umgås med Zlatan eller har kompat September eller har bräckt J-O Waldner i pingis, då blir det plötsligt mer intressant. Kanske inte kändiskontakten i sig, men att du är så självsäker och ödmjuk att du själv inte har behov att skryta om det för mig och andra. Du har annat att tänka på och prata om. Det skulle stärka din image i mina ögon.

Namedropping

Gillar du att slänga dig med namn på alla möjliga kända personer som du någon gång har känt, är brylling med eller har mött på gatan? Var lite försiktig med det. Ofta när jag träffar personer som namedroppar, så blir min spontana tanke att personen är osäker och behöver stärka sin egen image genom att snika in sig på andras. Det ger sällan några genuina pluspoäng. Jag blir ointresserad och vill hellre prata om något annat - eller kanske t o m med någon annan.

Om du däremot bollar namn med någon för att hitta gemensamma beröringspunkter, då är det en annan sak. Då har du förhoppningsvis inte baktanken att plocka poäng för egen del.

Det finns tillfällen när namedropping funkar utan att det undergräver din image. Om din egen självkänsla är stark, kommer ett och annat kändisnamn bara att bli en liten kul krydda om du nämner dom med glimten i ögat. Du och den person du pratar med är fortfarande viktigast just där och då. För din egen del kan det också vara en strålande idé att hitta förebilder som har egenskaper du själv vill utveckla.

Så nu - för att helt trotsa mitt eget råd - kommer en liten parad med namedropping från min sida. Håll till godo och fundera på hur road du egentligen är av att veta att jag kanske har mött nån av dom här på gatan eller vet var dom bor eller nästan är brylling med nån. Fantastiska människor, fantastiska karriärer. Låt dom få sin egen cred, så får jag jobba med min egen. 

Kreativa lösningar

Snyggaste tépåsen på länge. Det är så uppfriskande med fräscha och kreativa lösningar. Clarion Sign står på tå & hittar annorlunda leverantörer. Gott är det också.

Tea Forté



"From the soul of South Africa, naturally caffeine-free, antioxidant-rich rooibos herb blended with the taste of berries, blossoms, and a wisp of sweet vanilla. A smooth and delicious cup."

The Holstee Manifesto

Fikonspråkets fara och fördelar

Varje grupp av människor med gemensamma intressen utvecklar ett eget språk över tiden. Gamla uttryck får ny betydelse och nya ord skapas. För människor inom gruppen tillför det värde. Kommunikationen går snabbare när det finns uttryck som alla förstår och kan relatera till. Dessutom blir känslan av exklusivitet och sammanhang starkare med ett gemensamt språk.

För människor utanför gruppen är fikonspråk sällan positivt. Det blir ett effektivt sätt att utesluta andra. Förstår man inte snacket, så är det svårt att vara delaktig.

Foto: Grooming

Vi vill känna oss delaktiga, duktiga och bekräftade. Fikonspråk har en tendens att ge helt motsatt effekt hos dom vi pratar med. Dessutom kan det ge oss en besserwisserstämpel som få av oss vill ha.

Om vi vill vara duktiga på att kommunicera, behöver vi kunna hantera fikonspråket på ett bra sätt. Vi kan frossa i det inom en given grupp, men bland människor som inte tillhör gruppen behöver vi använda andra uttryck eller förklara vad vi menar. Det höjer energinivån i kommunikationen och gör samtalet inkluderande. Ta hellre risken att slå in öppna dörrar med en överflödig förklaring än tvärtom.

När man behöver choklad

Lakritskolastång från Chokladfabriken

När man behöver choklad är det bra att bo nära Chokladfabriken. Vilket ställe. Det räcker att gå in genom plingdörren och känna stämningen för att bli lite smålycklig. Här sitter folk och mår bra. Dom dricker choklad och äter choklad.

Min absoluta toppfavorit i pralinhyllan är Lakritskola. Mmmm. Ju mer havssalt dom har tappat på toppen, desto godare. Någon stjärna i personalen kom på att dom skulle göra en lakritskolastång också, så att vi som vill frossa kan frossa lite mer. 40 kr tycker dom att den är värd. Ibland tycker jag det också. Tala om varumärkesbyggande som tar tag i våra cravings - det är nästan omöjligt att stå emot. 

En dag med besök på Chokladfabriken blir en god dag.

Samlingsplatser för utveckling

Traditionella företagsstrukturer är på väg att förändras. Hierarkier slås sönder. En chef är inte längre en gammal hederlig chef. Nu handlar det mer om förebilder, föregångare och inspirerande ledare. Medarbetare i nya generationer tar för givet att dom får det utrymme dom behöver i organisationen och att förutsättningar finns att jobba flexibelt. Trivs man inte, så drar man vidare till nästa ställe. De arbetsgivare som tillåter mest flexibilitet och utveckling, blir mest attraktiva. (Arbetsgivare/arbetstagare känns som mossiga ord... Numera handlar det mer om ett ömsesidigt utbyte av tjänster.)

När arbetsplatserna rent fysiskt och organisatoriskt får mindre betydelse, behövs andra typer av samlingsplatser. Det kan vara en hotell-lobby, där det av geografiska skäl är mest praktiskt att hålla dagens möten. Det kan vara en nätverkspromenad som ger nya kontakter och idéer. Flexibla kontorsutrymmen, butiker som upplåter hörnor för möten, bokklubbar, frukostmöten, mingeltillfällen, seminarier, spontana samtal över en kopp kaffe... Med den teknik som finns idag, kan många av oss jobba nästan var som helst, så länge vi har tillgång till dom människor vi behöver och som behöver oss.

Även om organisationsutvecklingen går framåt, finns det några mänskliga faktorer som jag tror att vi alltid bär med oss när vi väljer jobbmiljö. Känslan av sammanhang, behovet av kontinuitet, interaktion, utveckling och bekräftelse. Får vi det inte via en traditionell organisation, så skapar vi nya samlingsplatser som möter behoven.

Behovet av förändring

Kamrat Olle berättade om sin vandring över Alperna härom-kvällen. När han lämnade slätten väster om bergskedjan, var det bara bergen som hägrade. Höga, vackra, branta. Han vandrade i nästan tre veckor för att nå andra sidan av bergskedjan. Det var dagar av strapatser och äventyr. Som den bergsmänniska han är, hade jag gissat att han gärna skulle ha stannat i bergen.

Så var det inte. Efter tre veckors vandring i djupa dalar och på höga pass, rundade han en bergknalle och fick se Poslätten breda ut sig därnere. Det skymde och hela slätten var täckt av små lampor - som en gnistrande matta. Då var bergen inte lika lockande längre. Lättvandrad, civiliserad slätt blev det han längtade efter mest.   

Är det så många av oss fungerar? När vi har fått en rejäl dos av en miljö, börjar vi längta till nästa - den som vi kanske ratade tidigare. Och så fortsätter det. Vi strävar efter ständig förändring, även om det ibland bara är ett skifte fram och tillbaka. Jag behöver både storstad och landsbygd. Jag skulle få antingen syrebrist eller lappsjuka om jag inte fick en dos av varje med lagom långa mellanrum.

Men det kan inte bara vara ett skifte fram och tillbaka. Allt handlar om utveckling. Vi behöver inspireras och utmanas för att utvecklas. Ständig stadga leder inte vidare. Förändrade villkor och förutsättningar tvingar oss till nya lösningar och ger oss nya insikter. Det är så det ska vara.

Händerna fria

Jag har aldrig varit någon handväsketjej. Vill helst ha händerna fria. Däremot gillar jag fickor. Stora, generösa, såna som händerna ryms i när jag inte använder dom. Plats för betalkort, nycklar, mobil och Hjärtats hudsalva. Sen räcker det för det mesta. Tricket är att inte få hängfickor, så oftast hamnar det nödvändigaste i nån slags plånka ändå.

Ju färre prylar, desto bättre. Därför är det toppen med smartphones. Det mesta jag behöver i praktisk väg samlas i mobilen. Kontaktuppgifter, mail, gps, tidtabeller, dokument, anteckningar, kamera, klocka, väder, ficklampa, recept, musik... Snart kommer betalkortet att finnas där också.

Snart sömlös

Många av oss vill ha enkelhet, samtidigt som vi vill vara effektiva. På BVDs trendseminarium pratade man om hur livet blir mer sömlöst. Jobb och fritid flyter ihop, rum för olika aktiviteter synkas, fysisk och digital verklighet smälter ihop... Allt för att göra livet lite enklare.

Jag tror att jag gillar den utvecklingen. Ska känna efter en stund. Har nog redan levt på det sättet ganska länge.

Hur social ska man vara?

Idag deltog jag i ett seminarium om sociala medier. Känns bra att hålla sig lite uppdaterad. Precis som inom alla specialområden, finns det ett fikonspråk hos specialisterna som gör att det känns stort och svårgreppbart. Jag vill ju bara förstå...

Som egenföretagare gäller det att hitta ett lagom stort engagemang i sin närvaro på nätet. Jag vill och behöver finnas här. Närvaro är viktig. Medveten närvaro är minst lika viktig. Google glömmer inte. Det som har publicerats finns kvar. Att ångra sig när man har tryckt "publicera" är som att ångra sig när man har lagt brevet på brevlådan och handen är för stor för att kunna fiska upp brevet igen och man hinner inte vänta in brevbäraren eller han är för elak för att lämna tillbaka brevet och han har en ännu elakare hund som skäller. För sent.

Jag upplever att sociala medier är just sociala. Vissa hävdar att dom minskar mängden fysiska möten och utarmar kvaliteten på mänskliga kontakter. Tvärtom, tycker jag. Gamla kompisar från andra sidan jordklotet hör av sig igen, ny affärskontakter kommer ofta via nätet i någon form, jag får inblick i avlägsna vänners liv på ett annat sätt än när vi bara uppdaterar oss nån gång vartannat år... Mina närmaste vänner, kunder och kollegor pratar jag med och träffar lika mycket som förr och jag nätverkar mer IRL (en liten släng av fikonspråk) med hjälp av sociala medier.

Men hur aktiv ska man vara i sociala medier? Hur mycket av min tid ska jag lägga på att twittra och flickra? Hur många nätverk behöver jag vara med i? Hur mycket ska jag förvänta mig att andra ska hinna läsa och ta till sig?

Jag gillar att fokusera. Hellre få och bättre än många och sämre. Facebook, LinkedIn, blogg, hemsida... Det är lagom mycket för mig att hålla någorlunda ordning på. Kanske lär jag mig nåt lätt och effektivt sätt att utöka närvaron - om det känns viktigt. Just nu får det räcka så. Vill ju hinna träffa mina människor IRL också...

Kliv in i en bubbla

Vi behöver kliva in i en bubbla ibland. Byta miljö, byta människor, släppa tankar på annat, bryta mönster, byta tankar, bli lite skyddade från vardagen. I bubblan blir vi kreativa och snabbar upp vårt lärande. Vi kan testa nya saker utan att behöva referera till allt vi redan kan och vet. Det öppnas nya möjligheter.

När vi åker till Spanien i januari för att utveckla personliga varumärken, kliver vi in i en bubbla. Just den bubblan kan bli ganska magisk. Utsikten, maten, samtalen, människorna, solen, insikterna, gränderna, havet... Vi skapar kreativt utrymme för utveckling. När vi åker hem igen, har vi tagit stora steg som inte hade varit möjliga på samma korta tid i vår vanliga miljö. Välkommen att följa med.

Röda skor

Det är roligt att följa Virgin-koncernen ur ett varumärkesperspektiv. Richard Bransons entreprenörskap är både kaxigt och mänskligt. Hans annorlunda sätt att skapa nya upplevelser för kunderna kan man lära sig mycket av. Ibland handlar det om stora grepp, ibland detaljer.

En gång flög jag från Brisbane till Cairns i Australien för att snorkla vid Stora Barriärrevet. Det var första - och hittills enda - gången jag reste med Virgin Blue. Själva flygningen var säkert rätt normal, jag minns inte riktigt. Däremot minns jag attityden hos flygvärdinnorna. Dom skrattade och skojade personligt med resenärerna och använde högtalarna som ett stand-up-comedy-redskap då och då utan att tappa sina seriösa budskap. Vi fick oss många bra skratt under den resan och lämnade flyget på gladare humör än när vi gick ombord.

Tänk om vi kunde plocka in lite mer glädje och stoj i våra uppdrag. Våra kunder och kollegor är ju ofta vanliga vänliga människor som säkert uppskattar att ha roligt under tiden vi jobbar. Resultatet blir sannolikt minst lika bra som om vi bara är seriösa.

Bild: Virgin

Nu ska Virgin Atlantics flygvärdinnor få tillbaka sina röda skor. Det kanske är själva grejen. Röda skor. Jag ska testa. (Tycker att killarna också ska ha röda skor.)

Småstad kontra storstad

Slussen i Fagersta

Jag växte upp i en småstad. Som lärardotter visste många vem jag var. Ibland var det bra, ibland mindre roligt. Min image byggdes ju delvis av mina föräldrar, inte av mig själv.

Jag vande mig vid att folk visste vad jag gjorde, hur jag gjorde det och med vem. Det fanns inte så stora behov av att marknadsföra sig, så att säga. Sånt skötte sig själv genom pratet på stan. Gjorde jag nåt bra så visste man det. Skulle jag ha gjort nåt konstigt, så visste man det också.

I en storstad är det annorlunda. Här går snacket inom vissa nätverk, men i det stora hela är man rätt okänd. Skönt på sätt och vis. Samtidigt kan man inte räkna med att det går särskilt många rykten, varken positiva eller negativa. Man måste ta hand om marknadsföringen själv. Det blir mer utstuderat och påklistrat, inte alls lika genuint som i småstaden.

Äkta storstad

I storstaden får vi ögonblicks-bilder av människor. Korta möten. Ofta ska vi basera vår uppfattning om en person på några minuters samtal. Vill jag jobba med den här personen? Vill jag rekommendera personen till någon annan? Vill jag umgås med henne/honom? I dom korta mötena är det ofta ytan som gäller. Klädsel, bilmärke, nätverk, titel... Har vi tur, hinner vi snappa upp lite personlighet också. Dom kretsar vi umgås i blir viktiga särskiljare för vilka människor vi tror att vi trivs bäst med. Ibland begränsar det vårt nätverksbyggande, ibland underlättar det.

I småstaden är personligheten den största delen av det personliga varumärket. Man bortser ganska mycket från ytan, även om den finns där som en liten bubblare.

Jag är glad för min bakgrund i småstaden. Jag är glad för mitt nuläge i storstaden och på resande fot. Jag skulle inte vilja vara utan varken det ena eller det andra. Kontraster gör livet spännande. Tricket är att förstå hur det sociala spelet fungerar och att kunna hantera det.

Dolda varumärkesattribut

Det finns delar i våra personliga varumärken som inte behöver vara direkt synliga utåt, men som ändå påverkar vår image. Ett av dom mest extrema exempel jag har hört, är ett nygift förmöget par som valde att placera diamanterna på insidan av vigselringen - helt osynliga för omvärlden. Kanske kunde dom mest invigda i förmögna kretsar se vilken typ av ring det var - vad vet jag. Men om inte, tror jag ändå att känslan som snygg-ringen gav hos bäraren gjorde att hon sträckte lite extra på ryggen. Och en rakryggad person går lite lättare genom livet än en kutryggig.

 Med eller utan?






Att anonymt hjälpa andra hör också till ett varumärkesbyggande som jag gillar. Det handlar mer om attityd och livsinställning, än insmickrande handlingar. Gör goda gärningar när ingen ser dig.

Nytt seminarium i Spanien

Håll utkik här efter inbjudan till nästa seminarium om ditt personliga varumärke. Vi åker tillbaka till Spanien i januari. Det blir en härlig start på året. Inbjudan kommer inom kort. Välkommen att följa med!

Kommunen som varumärke

Det är viktigt att ha ett starkt varumärke som kommun. Folk ska trivas, turisterna ska lockas, arbetstagarna ska söka sig dit, ungdomarna ska stanna kvar, invånarna ska beskriva sin hemort med stolthet. Fler och fler kommuner tar in varumärkesproffs i utvecklingsarbetet. Nyligen flyttade Berghs f d rektor Sofia Strömberg tillbaka till sin hemkommun Örebro, för att hjälpa till med marknadsföringen. Hon blir vd för marknadsföringsbolaget Örebrokompaniet. Målet för hennes arbete är att Örebro ska bli Skandinaviens mest attraktiva medelstora stad.

Många kommuner har mer eller mindre slagkraftiga slogans för att stärka sina varumärken. Örebro slänger sig med "Mötesplats Örebro". Jag har några andra favoriter: Vingåker - "En promille kan inte ha fel!", Vilhelmina - "Vild och vacker", Åmål - "Alltid något, sa han som fick se Åmål", Filipstad - "Bra mycket bättre".

Bäst (?) slogan har nog ändå min hemstad Fagersta. Undrar vem som kläckte den här: Fagersta - "Här får du livstid!"

Vad har du i kassen?

Häromdagen träffade jag C som jobbar som friskvårdskonsult och kostrådgivare i Stockholm. Vi började att prata om personliga varumärken och hon gav ett exempel på hur viktigt det är för hennes rykte att vara konsekvent och tydlig i vissa lägen.

När C träffar kunder och bekanta i mataffären, händer det ofta att dom vill titta ner i hennes kassar för att se vad hon har handlat. Om dom skulle hitta halvfabrikat och snacks, känner hon att hennes professionella rykte försämras. Därför ber hon sin sambo att köpa den sortens varor om dom nån gång skulle vilja tänja lite på dom helnyttiga vanorna. Små avvikelser från normen ska inte behöva påverka C´s professionella rykte. I C´s matkassar finns det bara nyttiga varor. Hon vet att hennes kunder och bekanta inte skulle få en konsekvent och tydlig bild av henne om hon uppfattas äta mindre nyttig mat. Det är medvetet tänkt, om än en aning friserat.

För egen del är jag lite förvånad över att folk ber att få titta ner i C´s matkassar. Gör man verkligen så? Å andra sidan kan jag roa mig med att se vad andra lägger upp på bandet, när jag står och köar. Valet av varor kan ge en ganska spännande bild av personen som handlar. Man ser när det är dags för fest, bantningskur, snabblunch, romantisk middag, kafferep, TV-kväll.... Vi är aldrig lediga från byggandet av vårt personliga varumärke.

Två stora besked

Två stora besked samma dag. Steve Jobs. Tomas Tranströmer. Odödliga, båda två.

"Remembering that I´ll be dead soon is the most important tool I´ve ever encountered to help me make the big choices in life. Because almost everything - all external expectations, all pride, all fear of embarrassment or failure - these things just fall away in the face of death, leaving only what is truly important. Remembering that you are going to die is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose. You are already naked. There is no reason not to follow your heart."  Steve Jobs

Och här i huset lever Tomas Tranströmer, som nyss har fått Nobelpriset i litteratur. Ingången är ockuperad av TV-kanaler, i trapporna står internationella reportrar och ringer in sina artiklar, blomsterbud försöker komma fram för att överlämna grattishälsningar från hela världen. Grattis Tomas Tranströmer! Ett bra val.

Inkonsekvent varumärkesbyggande

I februari 2012 lanserar David Beckham sitt kalsong-märke "David Beckham Bodywear" tillsammans med H&M. Jag är övertygad om att det kan bli succé för H&M, men jag är mer förvånad över Beckhams val. Han säger att det är ett led i att stärka sitt eget varumärke. Tidigare har han samarbetat med Emporio Armani och Calvin Klein. Det är stor skillnad mellan Armani och H&M både vad gäller image och målgrupp. Jag får inte ihop det. Vilken image vill Beckham ha? Det kanske bara är en pengafråga. 1 800 H&M-butiker i 40 länder ska sälja underkläderna. Det kan bli en slant.

Höstäventyr

Det tog tid att lämna sommaren, men nu är det dags att gilla hösten. Inte särskilt svårt, när man får såna här dagar. Vi paddlade från Öregrund, runt öarna vid södra änden av Gräsö. Vilken dag!