Traditioner finns på många olika nivåer. Geografiska, kulturella, religiösa, politiska, släktanknutna, personliga... De skapar band mellan människor och knyter ihop dåtiden med nutiden med framtiden, över generationsgränser. De kan också vara exkluderande och avståndstagande, i sin sämre form.Har du några traditioner? Var har de sin grund? Vilket värde har de för dig? För mig handlar det om att hänga upp tiden på något. Att låta dåtiden få en koppling till framtiden. Att ha några någorlunda trygga punkter som ger stadga bland allt annat som förändras snabbt och ibland ryckigt.
Ibland kan traditioner kännas stagnerade och syrefattiga, oavsett hur mycket du gillar dem. Behovet av kontinuitet och förnyelse krockar. Då behöver du skruva på dem för att de ska kunna leva vidare i en fräschare form.
Dina traditioner är tydliga imageskapare. Du kan uppfattas som trendig eller stagnerad, trygg eller flyktig, inkluderande eller exkluderande beroende på din koppling till vissa traditioner och hur du odlar dem tillsammans med andra. Hur väl stämmer dina traditioner överens med dina kärnvärden och mål? Känner du dig hemma i den grupp där du för dem vidare eller har du tagit nya steg som drar dig bort från just de människorna och sammanhangen? Hänger du kvar för att du vill eller för att du skräms av eller inte ser alternativen?
Vi närmar oss midsommar, för mig nära kopplat till Dalarna och prästkragedoftande barndomsminnen. Jag är förtrollad av ljuset, kulturen, naturen och magin som hänger i luften. Några av våra midsommartraditioner skruvas på då och då för att hållas fräscha. Några få är nästan intakta. Vi skämtar om hur inpräntade de är för familj och vissa vänner. Och vi låter det fortsätta så, med skohorn pressade rakt in i nästa generation.
Den här dalmasen har en uppfriskande oförståelse för avvikelser, i alla fall när det gäller midsommar. Du då?
