torsdag 3 november 2011

När man behöver choklad

Lakritskolastång från Chokladfabriken
När man behöver choklad är det bra att bo nära Chokladfabriken. Vilket ställe. Det räcker att gå in genom plingdörren och känna stämningen för att bli lite smålycklig. Här sitter folk och mår bra. Dom dricker choklad och äter choklad.

Min absoluta toppfavorit i pralinhyllan är Lakritskola. Mmmm. Ju mer havssalt dom har tappat på toppen, desto godare. Någon stjärna i personalen kom på att dom skulle göra en lakritskolastång också, så att vi som vill frossa kan frossa lite mer. 40 kr tycker dom att den är värd. Ibland tycker jag det också. Tala om varumärkesbyggande som tar tag i våra cravings - det är nästan omöjligt att stå emot. 

En dag med besök på Chokladfabriken blir en god dag.

tisdag 1 november 2011

Samlingsplatser för utveckling

Traditionella företagsstrukturer är på väg att förändras. Hierarkier slås sönder. En chef är inte längre en gammal hederlig chef. Nu handlar det mer om förebilder, föregångare och inspirerande ledare. Medarbetare i nya generationer tar för givet att dom får det utrymme dom behöver i organisationen och att förutsättningar finns att jobba flexibelt. Trivs man inte, så drar man vidare till nästa ställe. De arbetsgivare som tillåter mest flexibilitet och utveckling, blir mest attraktiva. (Arbetsgivare/arbetstagare känns som mossiga ord... Numera handlar det mer om ett ömsesidigt utbyte av tjänster.)

När arbetsplatserna rent fysiskt och organisatoriskt får mindre betydelse, behövs andra typer av samlingsplatser. Det kan vara en hotell-lobby, där det av geografiska skäl är mest praktiskt att hålla dagens möten. Det kan vara en nätverkspromenad som ger nya kontakter och idéer. Flexibla kontorsutrymmen, butiker som upplåter hörnor för möten, bokklubbar, frukostmöten, mingeltillfällen, seminarier, spontana samtal över en kopp kaffe... Med den teknik som finns idag, kan många av oss jobba nästan var som helst, så länge vi har tillgång till dom människor vi behöver och som behöver oss.

Även om organisationsutvecklingen går framåt, finns det några mänskliga faktorer som jag tror att vi alltid bär med oss när vi väljer jobbmiljö. Känslan av sammanhang, behovet av kontinuitet, interaktion, utveckling och bekräftelse. Får vi det inte via en traditionell organisation, så skapar vi nya samlingsplatser som möter behoven.

söndag 30 oktober 2011

Behovet av förändring

Kamrat Olle berättade om sin vandring över Alperna härom-kvällen. När han lämnade slätten väster om bergskedjan, var det bara bergen som hägrade. Höga, vackra, branta. Han vandrade i nästan tre veckor för att nå andra sidan av bergskedjan. Det var dagar av strapatser och äventyr. Som den bergsmänniska han är, hade jag gissat att han gärna skulle ha stannat i bergen.

Så var det inte. Efter tre veckors vandring i djupa dalar och på höga pass, rundade han en bergknalle och fick se Poslätten breda ut sig därnere. Det skymde och hela slätten var täckt av små lampor - som en gnistrande matta. Då var bergen inte lika lockande längre. Lättvandrad, civiliserad slätt blev det han längtade efter mest.   

Är det så många av oss fungerar? När vi har fått en rejäl dos av en miljö, börjar vi längta till nästa - den som vi kanske ratade tidigare. Och så fortsätter det. Vi strävar efter ständig förändring, även om det ibland bara är ett skifte fram och tillbaka. Jag behöver både storstad och landsbygd. Jag skulle få antingen syrebrist eller lappsjuka om jag inte fick en dos av varje med lagom långa mellanrum.

Men det kan inte bara vara ett skifte fram och tillbaka. Allt handlar om utveckling. Vi behöver inspireras och utmanas för att utvecklas. Ständig stadga leder inte vidare. Förändrade villkor och förutsättningar tvingar oss till nya lösningar och ger oss nya insikter. Det är så det ska vara.