fredag 13 april 2012

Nr 6. Din bild och min bild.


Det är säkert så att min bild av dig är lite annorlunda än din egen bild av dig själv. Du vet mycket om dig själv som inte jag vet. Jag kanske vet något om dig som inte du vet – t ex något rykte som inte har nått dina öron än.

Hursomhelst.

I varumärkessammanhang brukar man använda uttrycken identitet och image. Din identitet är din självbild. Din image är omgivningens bild av dig. Sällan - om någonsin - överensstämmer de här bilderna fullt ut. Din image påverkas alltid av ett visst brus. Bruset kan bestå av andra människors förutfattade meningar, deras personlighet, dålig nattsömn, tutande bilar, bristande intresse, bristande information och en hel del annat.

Trots bruset så är det omgivningen som bestämmer hur ditt personliga varumärke ser ut, när du rör dig bland andra människor. Deras tolkning av din image gäller. Den påverkar hur dom bemöter dig.

Hopplöst läge? Nej, inte alls. Du kan nämligen påverka din image. Det viktigaste är att skapa en så tydlig och stadig identitet som möjligt. När du har en stadig identitet på plats, blir det mycket lättare för dig att påverka din image i den riktning du önskar.

Resan mot ett starkare personligt varumärke fortsätter. Följ den här eller i gruppen Visa Ditt Rätta Jag på Facebook. 

tisdag 10 april 2012

Om vikten av välputsade fjädrar

Påskmiddag och läge för nya experiment.

Efterrätt: Bygg-Din-Egen-Marängsuisse. En liten kycklingkoloni fick fungera som dekoration. Alla hade ett namn. Där fanns Sixten, Blixten, Hans, Ragnar, Lennart, Karl, Katarina, Louise, Kermit, Mini, Rock´n Roll, Ingrid, NN, Långöga, Carola, Astrid, Kurt, Anna-Bella, Gunnel, Maja, Gudrun, Barbro och Pullan Gullan.

Brorsan började med att nacka Ragnar. Det var tydligen den enda kycklingen som tittade på honom. Konstigt egentligen. Alla stod vända åt brorsans håll, men det som avgjorde var att dom andra tittade lite uppåt - mot Blåkulla. Ragnar var den enda som såg honom rakt i ögonen. Det blev hans fall. (Läskig lärdom: Se aldrig någon rakt i ögonen.)

Lille K valde Rock´n Roll. Den hade solglasögon och såg cool ut. Lilla M valde Katarina, troligen för att det var en tjej. H valde NN. Den såg nästan ut som en riktig påskkyckling. Själv valde jag Kermit - en grodlik figur som var minst i flocken.

Det är lätt att dra samma slutsats som vid semmelfrossan för några veckor sedan. Det är känslomässiga argument som gäller när vi väljer. Det spelar ingen roll om det är ett så enkelt beslut som vilken påskkyckling man ska sätta tänderna i. Alla smakar precis likadant, men finns det något litet attribut som lockar mer än något annat så är valet givet. Det knepiga är att vi inte vet på vilka grunder andra människor gör sina val - om vi inte känner dom väldigt väl. Vi kan utgå ifrån att alla har sina egna beslutsgrunder, för det mesta ganska ologiska. Det är inte alltid lätt att förhålla sig till, men bra att vara medveten om.

Hela kolonin blev inte uppäten till middagen. Ändå var vi ganska överens om vem som skulle bli kvar till slutet. Jag vill inte hänga ut någon med namn, men den (hen) hade helt enkelt för torra stjärtfjädrar.