Småstad kontra storstad

Slussen i Fagersta

Jag växte upp i en småstad. Som lärardotter visste många vem jag var. Ibland var det bra, ibland mindre roligt. Min image byggdes ju delvis av mina föräldrar, inte av mig själv.

Jag vande mig vid att folk visste vad jag gjorde, hur jag gjorde det och med vem. Det fanns inte så stora behov av att marknadsföra sig, så att säga. Sånt skötte sig själv genom pratet på stan. Gjorde jag nåt bra så visste man det. Skulle jag ha gjort nåt konstigt, så visste man det också.

I en storstad är det annorlunda. Här går snacket inom vissa nätverk, men i det stora hela är man rätt okänd. Skönt på sätt och vis. Samtidigt kan man inte räkna med att det går särskilt många rykten, varken positiva eller negativa. Man måste ta hand om marknadsföringen själv. Det blir mer utstuderat och påklistrat, inte alls lika genuint som i småstaden.

Äkta storstad

I storstaden får vi ögonblicks-bilder av människor. Korta möten. Ofta ska vi basera vår uppfattning om en person på några minuters samtal. Vill jag jobba med den här personen? Vill jag rekommendera personen till någon annan? Vill jag umgås med henne/honom? I dom korta mötena är det ofta ytan som gäller. Klädsel, bilmärke, nätverk, titel... Har vi tur, hinner vi snappa upp lite personlighet också. Dom kretsar vi umgås i blir viktiga särskiljare för vilka människor vi tror att vi trivs bäst med. Ibland begränsar det vårt nätverksbyggande, ibland underlättar det.

I småstaden är personligheten den största delen av det personliga varumärket. Man bortser ganska mycket från ytan, även om den finns där som en liten bubblare.

Jag är glad för min bakgrund i småstaden. Jag är glad för mitt nuläge i storstaden och på resande fot. Jag skulle inte vilja vara utan varken det ena eller det andra. Kontraster gör livet spännande. Tricket är att förstå hur det sociala spelet fungerar och att kunna hantera det.