Så långt tillbaka jag känner till, har vi gjort mycket med händerna i min släkt. Vissa tider har det berott på en tunn plånbok. Andra tider har det mer handlat om kreativitet och att skapa genuina saker. Vi har vävt mattor och lakanstyg, byggt hus, bakat limpor och tårtor, sytt klänningar, målat tavlor, odlat potatis och astrar, stickat tröjor, mekat med bilar och gjort leverpastej.
Av naturliga skäl har jag ärvt en del handgjorda saker. Jag tog fram några kassar ur garderoben igår. Dom kommer från mormors fina syster. Där finns hemvävda kökshanddukar och lakan med virkade spetsar. Där finns också stickade sockor, lovikkavantar och broderade dukar. En rikedom egentligen. Flera lakan och handdukar har broderade monogram. Dåtidens personliga signaturer. Undrar vilka tankar som hann tänkas under tiden dom broderades...Knappast att nån i framtiden skulle dra paralleller mellan monogram och personliga varumärken. Men så blev det.
Gamla överlakan med fina spetsar används ju nästan inte längre. Dom korvar ihop sig när man sover. Alltså tänkte jag att det borde gå att förnya dom. Jag sydde ihop spetsprydda överlakan med underlakan och vips blev det fräscha fina påslakan. Tunga, manglade, krispiga, traditionsberikade påslakan. Det kan bara bli goda nätter med såna lakan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar