Det är en konst att kunna drömma. Häromdagen lyssnade jag på ett par barns drömmar om livet framöver, när vi var ute på promenad. Dom skulle ha slott i flera länder, herrgårdar och många hästar, vindskydd för hästarna, massor med blommor... Ju längre barnen pratade desto mer detaljerade blev drömmarna. Dom började nästan likna mål. Jag kände igen glädjen i att måla upp en bild utan krav på att den måste uppnås. Ibland är det så det börjar. Man testar en tanke, känner efter hur den känns, gillar den och gör den mer och mer konkret och lockande. Så småningom kan drömmen bli så specifik och tydlig att den kan definieras som ett mål.
Tillåt dig att drömma ibland. Det är då du kan måla upp riktigt lekfulla och lockande bilder utan krav på verklighetsanknytning. Vägen mellan dröm och mål behöver inte vara så lång, så snart du har påbörjat tankeprocessen. Rätt som det är har drömmen blivit verklighet.
Drömmar är ofta det skönaste i livet och den som inte kan drömma och vars själ inte drömmer sig bort i fjärran, han kan inte heller bli något stort.
Gustav Stresemann
Resan mot ett starkare personligt varumärke fortsätter. Följ den här eller i gruppen Visa Ditt Rätta Jag på Facebook.
