Det är vägen som är mödan värd

Skrapig inspelning. Fortfarande lika aktuellt budskap. Njut av rösten i 20 sekunder. Sista strofen i hela dikten är bäst: "Oändligt är vårt stora äventyr." Och det skrev hon redan 1927. Äventyren tar aldrig slut.

Mina tio budord

Passion, akrylmålning från 2015 av Anna-Karin Lingham

Med anledning av den liberala politikern Birgitta Ohlssons tio budord för duktiga flickor ur den färska boken Duktiga flickors revansch, fick jag denna fråga av min talarkollega, Ulrika Nybäck, Stockholm Creative Partner: Vilka budord har du för att nå dit du vill?

Efter en stunds eftertanke landade jag med dessa. 

Oväntad marknadsföring

Ibland undrar man vad som händer.... Jag har väl aldrig trott att jag skulle hamna i DN på Stan, men livet bjuder på överraskningar.

Sångglädje

Nästa söndag har jag min konsert i Gamla Stan. I morse repade jag med världens bästa Sanna Rogberg Hansson, pianist. Hon är grym. Det kommer att bli roligt!

Välkomna, ni som dyker upp!

Vårkonsert i Gamla Stan

Söndag 14 april kl 18-19.30
Skeppar Karls Salong, Gamla Stan

Sång: Anna-Karin Lingham
Piano: Sanna Rogberg Hansson

Jazz, soul, folkmusik, musikal, visor...
Pris: 200 kr, betalas vid dörren. Vin/annan dryck och tilltugg ingår.

Först till kvarn, endast 35 platser.


Maila anna-karin@linghamenterprise.se så reserverar jag plats till dig.

Välkommen!

Anna-Karin

God Jul och Gott Nytt År

Stolt och glad!

Ikväll blev jag utsedd till Årets Mentor 2012 av Marknadsföreningen i Stockholm! Jag är glad, hedrad, stolt och lite tårögd. TACK, särskilt till P, min fina adept!

Eftersom jag tycker att Jantelagen gör mer skada än nytta, kommer här motiveringen:

"Årets Mentor är engagerad i årets Karriär- och mentorprogram. Hon kommer också att vara mentor under nästa program. Hon har en bakgrund som marknadschef för en rad tunga varumärken och arbetar idag med personliga varumärken. Hon är en efterfrågad föreläsare och mentor. I sin mentorsroll tar hon sig tid att lyssna och låta adepten styra samtalen. Hon ger kraft, mod och energi. Årets Mentor är i alla sammanhang mycket professionell. Hon tar sin uppgift på största allvar och är mycket uppskattad av sin adept. Årets Mentor 2012 är Anna-Karin Lingham!

Marknadsföreningen i Stockholm"

Tjoho! 

Beautiful Business

Jag är nominerad till Beautiful Business Award.
Tack!

Glad Påsk!

Vår

Om jag målar ett paraply, så blir det nog en solig helg. Så tänkte jag.

Some people look for a beautiful place, others make a place beautiful.

Hazrat Inayat Khan

Vår fantastiska hjärna

Höger hjärnhalva              Vänster hjärnhalva

Hjärnan är fantastisk. I höger hjärnhalva finns många härliga egenskaper som vi mår bra av att aktivera. Glädje, kreativitet, lugn, närvaro... I vänster hjärnhalva finns också några godingar: logik, analysförmåga, språklig förmåga, tidsuppfattning... I vänster hjärnhalva finns dessutom rädsla, stress och oro.

När vi lär oss att aktivera höger hjärnhalva blir vi mer kreativa,  lugna och närmare ett "flowläge". Det ger oss mer balans än om vi stressar runt med logiken i vänster hjärnhalva hela tiden. Vi behöver både och.

Alla har säkert olika sätt att sätta fart på höger hjärnhalva. För mig funkar det att vara i naturen, sjunga, måla, fotografera, sy, baka bröd, umgås... I stressade lägen kan det vara precis dom grejerna jag prioriterar bort, eftersom dom känns onödiga. Jag borde veta bättre. När jag stoppar in kreativa aktiviteter i ett stressat läge, blir mina logiska resultat alltid mycket bättre.

Samlingsplatser för utveckling

Traditionella företagsstrukturer är på väg att förändras. Hierarkier slås sönder. En chef är inte längre en gammal hederlig chef. Nu handlar det mer om förebilder, föregångare och inspirerande ledare. Medarbetare i nya generationer tar för givet att dom får det utrymme dom behöver i organisationen och att förutsättningar finns att jobba flexibelt. Trivs man inte, så drar man vidare till nästa ställe. De arbetsgivare som tillåter mest flexibilitet och utveckling, blir mest attraktiva. (Arbetsgivare/arbetstagare känns som mossiga ord... Numera handlar det mer om ett ömsesidigt utbyte av tjänster.)

När arbetsplatserna rent fysiskt och organisatoriskt får mindre betydelse, behövs andra typer av samlingsplatser. Det kan vara en hotell-lobby, där det av geografiska skäl är mest praktiskt att hålla dagens möten. Det kan vara en nätverkspromenad som ger nya kontakter och idéer. Flexibla kontorsutrymmen, butiker som upplåter hörnor för möten, bokklubbar, frukostmöten, mingeltillfällen, seminarier, spontana samtal över en kopp kaffe... Med den teknik som finns idag, kan många av oss jobba nästan var som helst, så länge vi har tillgång till dom människor vi behöver och som behöver oss.

Även om organisationsutvecklingen går framåt, finns det några mänskliga faktorer som jag tror att vi alltid bär med oss när vi väljer jobbmiljö. Känslan av sammanhang, behovet av kontinuitet, interaktion, utveckling och bekräftelse. Får vi det inte via en traditionell organisation, så skapar vi nya samlingsplatser som möter behoven.

Händerna fria

Jag har aldrig varit någon handväsketjej. Vill helst ha händerna fria. Däremot gillar jag fickor. Stora, generösa, såna som händerna ryms i när jag inte använder dom. Plats för betalkort, nycklar, mobil och Hjärtats hudsalva. Sen räcker det för det mesta. Tricket är att inte få hängfickor, så oftast hamnar det nödvändigaste i nån slags plånka ändå.

Ju färre prylar, desto bättre. Därför är det toppen med smartphones. Det mesta jag behöver i praktisk väg samlas i mobilen. Kontaktuppgifter, mail, gps, tidtabeller, dokument, anteckningar, kamera, klocka, väder, ficklampa, recept, musik... Snart kommer betalkortet att finnas där också.

Snart sömlös

Många av oss vill ha enkelhet, samtidigt som vi vill vara effektiva. På BVDs trendseminarium pratade man om hur livet blir mer sömlöst. Jobb och fritid flyter ihop, rum för olika aktiviteter synkas, fysisk och digital verklighet smälter ihop... Allt för att göra livet lite enklare.

Jag tror att jag gillar den utvecklingen. Ska känna efter en stund. Har nog redan levt på det sättet ganska länge.

Glad Påsk!

Det finns bara ett hundratal Hedemorahöns i Sverige. I Blecket utanför Boda i Dalarna bor några av dom. Goth Bertils tupp är snygg i flocken.

Higher

True faith and courage is like a kite - an opposing wind raises it higher.

LifeGene

Jag rekommenderar alla att delta i forskningen för LifeGene. Regelbundna hälsoundersökningar under livets gång och dessutom massor med input för hälsoforskningen. Målet är att en halv miljon svenskar deltar. Anmäl dig här: LifeGene

Själv ska jag nu träna upp vänster ben som har ett hekto mindre muskelmassa än höger. Och höger arm har ett hekto mindre än vänster.

Happy New Year!

Fresh and sparkling.

Bastumössa

Det finns så många prylar... Visste du att man kan basta 30-35 % längre om man sätter på sig en bastumössa? Blöt den i kallt vatten om du bastar. Blöt den i varmt vatten om du badar vedeldad tunna utomhus på vintern.

Jag tänker på "You can leave your hat on" i en lite präktigare version.

Fori Carta

Häromkvällen satt vi i sommarskymningen och planerade höstens och vinterns friluftsäventyr. Förutom dom vanliga förslagen - kajak, klättring, vandring och skidåkning på alla ledder - kom det fram en ny och lite annorlunda idé. Fori Carta. Jag vet inte hur det stavas, men det låter nästan som Får i Kål. Hursomhelst. Det handlar om att ta sig fram utan karta, kompass eller GPS. Dessutom fri från tält och matlagningsutrustning. Travel light. Man väljer en startplats i Sverige eller världen. Sen går man dit näsan pekar eller åt det håll som ser snyggast ut. Några dagar senare tar man reda på var man är och åker hem.

Hur skulle det vara? Först och främst kanske man kan välja ett område som är någorlunda befolkat. Chansen till mat och husrum blir liksom större då. Dessutom behöver man inse att det blir ett rejält socialt experiment. Vad händer om den ena vill gå åt höger, den andra tycker att solens riktning ser snyggast ut, den tredje gillar stigen som går mot bergen...? Vi kom fram till att man får bestämma över varsin dag. Hur vet man var man är den sista dagen? Tja, det borde väl finnas nån gubbe eller gumma att fråga. Förhoppningsvis går det då att hitta en buss eller ett truckflak som man kan lifta hemåt med.

Det lockar. Att gå lite vilse borde vara ett toppensätt att se sånt man inte visste fanns. Vi siktar lite smått på Sardinien som första försök. Där måste man kunna gå bort sig ganska lätt.

Det får nog bli lite Fori Carta den närmast tiden. Kanske i vardagen också. Mer vilse, helt enkelt.



Fori Carta - att gå oplanerat åt det håll som ser bäst ut