Jag brukar säga att alla har ett personligt varumärke. Nu funderar jag på om det stämmer. Vad händer om man befinner sig långt ner i Maslows behovspyramid, där det inte finns några sagohus?
På Maslows första nivå handlar det om att överleva - att få äta, sova och se till att andra fysiska behov blir tillfredsställda. Nästa nivå handlar om trygghet. Att få bo i ett idylliskt sagohus om man befinner sig på någon av dom nivåerna är förstås en utopi. Däremot kan bilden av ett sagohus säkert skapa drömmar som i sin tur skapar drivkraft.
Rent krasst tror jag att det personliga varumärket spelar roll på alla nivåer, när det gäller hur väl vi bemöts av andra. Däremot finns det inte utrymme att fundera på såna saker om man saknar mat, bostad och trygghet. Då handlar det om ren överlevnad. Det är då dom starka behöver hjälpa dom svaga. Alla borde få chans att klättra i Maslows pyramid och kanske - så småningom - få bo i ett sagohus.
 |
| Maslows behovspyramid |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar