Semlor och människor

Igår kväll var det semmelfrossa på Stigberget. Fettisdagen skulle firas och nästan 40 semlor skulle ätas upp. Jag ställde dom i fina små rader på köksbänken. Några var snyggare än andra. Några var större än andra. Konstigare än så var det inte.

Ändå blev det hela nåt slags  experiment i mänskligt beteende. När jag kom ut i köket och skulle kolla läget, visade det sig att semlorna hade plockats slumpvis från bänken. Slumpvis! Jag fattade ingenting. Vad är det som gör att man väljer en semla i rad tre istället för den som står längst fram? Jag frågade. Jo, någon ville ta två semlor samtidigt och plockade dom minsta. Någon annan tyckte att en viss semla ropade på honom. Någon bedömde att det var extra mycket grädde på en speciell semla. Och när väl ordningen var bruten, tyckte alla att det var fritt fram att plocka den som såg bäst ut.

Sen blev det tävling i det tysta. Vilken semla skulle finnas kvar längst? Och varför? Ingen vann. En otippad semla i övre vänstra hörnet hängde kvar längst. Normalsnygg, normalstor. Ingen skavank. Kanske var det just det normala som den föll på.

Är det så med människor också? Ju mer normal, desto mindre intressant?

Ikväll har jag pratat om personliga varumärken med ett engagerat gäng. Ingen av dom var normal. Alla var speciella.