Påskmiddag och läge för nya experiment.Efterrätt: Bygg-Din-Egen-Marängsuisse. En liten kycklingkoloni fick fungera som dekoration. Alla hade ett namn. Där fanns Sixten, Blixten, Hans, Ragnar, Lennart, Karl, Katarina, Louise, Kermit, Mini, Rock´n Roll, Ingrid, NN, Långöga, Carola, Astrid, Kurt, Anna-Bella, Gunnel, Maja, Gudrun, Barbro och Pullan Gullan.
Brorsan började med att nacka Ragnar. Det var tydligen den enda kycklingen som tittade på honom. Konstigt egentligen. Alla stod vända åt brorsans håll, men det som avgjorde var att dom andra tittade lite uppåt - mot Blåkulla. Ragnar var den enda som såg honom rakt i ögonen. Det blev hans fall. (Läskig lärdom: Se aldrig någon rakt i ögonen.)Lille K valde Rock´n Roll. Den hade solglasögon och såg cool ut. Lilla M valde Katarina, troligen för att det var en tjej. H valde NN. Den såg nästan ut som en riktig påskkyckling. Själv valde jag Kermit - en grodlik figur som var minst i flocken.
Det är lätt att dra samma slutsats som vid semmelfrossan för några veckor sedan. Det är känslomässiga argument som gäller när vi väljer. Det spelar ingen roll om det är ett så enkelt beslut som vilken påskkyckling man ska sätta tänderna i. Alla smakar precis likadant, men finns det något litet attribut som lockar mer än något annat så är valet givet. Det knepiga är att vi inte vet på vilka grunder andra människor gör sina val - om vi inte känner dom väldigt väl. Vi kan utgå ifrån att alla har sina egna beslutsgrunder, för det mesta ganska ologiska. Det är inte alltid lätt att förhålla sig till, men bra att vara medveten om.
Hela kolonin blev inte uppäten till middagen. Ändå var vi ganska överens om vem som skulle bli kvar till slutet. Jag vill inte hänga ut någon med namn, men den (hen) hade helt enkelt för torra stjärtfjädrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar