Nr 103. Bedömningssporter

Det har varit nyårsdag. Vi tog en halkig långpromenad till handelsboden i den fjällby där jag befann mig. Skidspåren smälte bort och pisterna tappade tillfälligt formen, men dagen därpå kom ett härligt ymnigt snöfall och återställde vinteridyllen. På TVn sändes traditionell backhoppning från Garmisch Partenkirchen. En bedömningssport. I vår fjällstuga startade ett litet samtal om just bedömningssporter. I backhoppning får hopparen poäng för stil och längd. Hur lätt kan det vara att ge stilpoäng? Jag lär mig att hoppet består av ansats, uthopp, flygläge och landning. Det gäller att se bra ut under luftfärden, landningen och vid färden mot bromsplanen.

Min reflextanke kring detta är att det personliga varumärket till viss del kan jämföras med en bedömningssport. Andra bildar sig en uppfattning om oss baserat på olika saker. Till viss del handlar det om konkreta faktorer såsom våra mätbara prestationer, men till stor del handlar det om stilpoäng. Hur ser vi ut under luftfärden, landningen och vid färden mot bromsplanen? Hur startar vi en relation, hur underhåller vi den och hur avslutas den om/när det är dags? Vi får förhoppningsvis inga poäng av andra, men den medvetna och omedvetna bedömningen pågår ständigt. Resultatet påverkar hur vi blir bemötta.

En backhoppare väljer sin sport och vet förutsättningarna. Hen förfinar ständigt sin teknik för att nå sina mål. Ett personligt varumärke är - enligt min syn - inget val. Du har det oavsett du vill eller inte. När du vet vad du står för och vart du är på väg är det lättare att förfina din teknik för att bli så konkret och tydlig som möjligt för dig själv och andra. Den stora skillnaden mellan dig och backhopparen är att du till stor del skapar din egen arena. Dessutom är det ingen tävling, tackålov.

Resan mot ett starkare personligt varumärke fortsätter. Följ den här, i gruppen Visa Ditt Rätta Jag på Facebook eller läs boken Visa ditt rätta jag, Hoi Förlag.