Vissa människor berör mer än andra. Just en sådan människa lämnade oss under veckan. Hans sätt att berätta om sin sjukdom, sina drömmar, sina sorger och sina lyckostunder. Hans sätt att beskriva allting ärligt och naket, utan försök att försköna eller köpa gillandepoäng. Hans både sköra och starka sårbarhet. Hans sätt att nå ända in till kärnan. Hans mod och integritet.
Jag kände honom inte, men han bjöd in oss generöst - kända och okända - att dela resan hela vägen fram till slutet eller början. Kristian Gidlund. Jag känner ödmjuk beundran.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar